Man kan väl undra hur en flottig mikropizza kan förändra ens liv?
Egentligen är detta inte så svårt för mig att förstå.
I slutet av 60-talet rådde det stor brist på arbetskraft i Sverige, speciellt inom industrin.
Gunnar Dafgård på Dafgårds behövde och hade stort behov av kompetent personal till sin snabbmatsindustri för svenskarna kunde själva inte tänka sig att stå i en fabrik och arbeta.
Farsan min blev rekryterad nere i Jugoslavien, fick resan betald och boende ordnat av arbetsgivaren. Han tyckte att han skulle prova ett år innan han bestämde sig för att resten av familjen skulle komma efter.
Detta skedde för 42 år sedan.
Jag är fortfarande kvar, farsan också fast begraven, precis som morsan.
Tack vare mina föräldrar och Gunnar har jag fått en bra uppväxt (om än sträng), sluppit inbördeskrig, NATO:s bombningar och själv bildat familj.
Livet hade kunnat bli helt annorlunda utan Billy's Pan Pizza.
Så när jag handlar halvfabrikat så väljer jag: Dafgårds.
Hmmm.. plötsligt känns det mer OK att köpa de där "Billysarna" som nödlösning när både jag och älsklingen jobbar... thanx! :-)
SvaraRaderaMinst sagt intressant och spännade! Jag håller precis på med ett projekt om livsmedelshistoria i Kristianstad, där migrationen ska ha stor betydelse. "Grejen" ska vara lite att jorden alltid varit rund och att även regioner som Gud glömde har alltid haft in- och utvandrad arbetskraft.
SvaraRaderaAppropå rund gjorde jag detta blogginlägget för ett tag sen. Och jag äskar Billys pizzor på riktigt! :-P
http://caligulaskonst.blogspot.com/2011/03/boll-vreeswijk-del-3.html